Att undvika gårdsdag

I de flesta bostadsrättsföreningar har man förutom att betala hyran, en enda förpliktelse. Att närvara vid gårdsdagen. Oftast en dag på våren och en på hösten. Gemensamt fixar man rabatter, gräs, utemöbler och slänger skräp i källaren som inte tillhör någon, samtidigt som man kallpratar med sina grannar. Några timmar av ens liv. Hur jobbigt kan det vara?

SKITJOBBIGT.

ÅNGESTFRAMKALLANDE.

SJÄLADÖDANDE.

Överdriver jag? Kanske.

De första åren som bostadsrättsägare var ett gissel för mig. När lappen om gårdsdag kom upp, kom paniken smygande. Hur skulle jag komma undan? Eftersom jag i normala fall jobbar med obekväma arbetstider och har väldigt sällan ledigt på helgerna så tog jag det som en personlig förolämpning att just jag skulle lägga en lördagförmiddag på ogräs. Vilket slöseri. Jag behövde ligga ner och vara bakis ju. De där åren i BRF Cirkeln gjorde jag det till en konstform att fly undan. Gömde mig i lägenheten hela dagen. Då måste man ha förberett sig noga, med massa mat, film eller vad man behöver. En annan gång (detta är sjukt) drog jag på mig uniformen och låtsades gå till jobbet och gick hem till kompis och fikade istället.

För två år sen flyttade jag och min man till en ny bostadsrättsförening och det började minst sagt dåligt. Någon dag efter vi flyttat in, kom det upp en lapp i trappan om att de som tagit cykelförrådet och satt på ett lås på genast skulle tömma det. Ooops. Jag hade faktiskt tyckt det var lite konstigt att ingen nyttjade det största förrådet i källaren...Dessutom betalade jag in de två första hyrorna till den gamla föreningen. Det kändes som om vi var två oseriösa luffare som flyttat in. Jag behövde få en ny image.

Så i våras (på årets varmaste dag givetvis) så gick jag ner kl 10 och anslöt till skaran av rediga boende. Det var inte ett dugg kul. Men jag gjorde det, efter att ha undvikit gårdsdag sen 2005 (i och för sig på tre olika adresser, men ändå) Och igår (den varmaste 1 oktober på 50 år typ) gjorde jag det igen. Herregud. Jag är som pånyttfödd. Jag är alltså en av dem som deltar på gårdsdagen och efter att ha gjort det två gånger vill jag bara säga:

Det är lättare att vara med än att gömma sig.

Fina rosor i BRF Lyktanhem. På grund av mig? No?

//Ami