Oui, je regrette tout

Jag läser ofta skvallertidningar och kändisintervjuer. Nä, jag är inte stolt över detta, men jag skäms inte heller. Men något jag slås av när jag läser kändisintervjuer i dessa tidningar eller lite mer ansedda tidningar är att ingen ångrar något. Alltså INGET. Frågan ställs ju i princip i varje "djupgående" intervju. Och att inte ens ångra pytte, pytte pyttelite att man var med i den där dokusåpan eller gjorde det det där utviket som ung eller tackade nej till den där filmen som blev en sån stor succé, är väl konstigt?

Jag har lärt mig av alla misstag

Mina val är den jag är

Man kan inte gå omkring och ångra saker man gjort

Det måste vara rent skitsnack. Jag tycker det är konstig att inte ångra något. Jag ångrar nämligen väldigt mycket. Dåliga beslut, ännu sämre beslut och de allra sämsta besluten. Nä, men om jag fick göra om saker i mitt liv hade jag ändrat på så många saker. Att jag inte skaffat mig en utbildning. Att jag inte vågade säga till frisören som satte upp mitt hår så fult när jag gifte mig eftersom jag inte ville såra henne. Och mina kässa bostadsaffärer! Bildgooglar man "misslyckad bostadsaffär" kommer en bild på mig upp. Och jag kan undra vad hade jag gemensamt med den där killen (arna)? Jesus. Hur ofta lär man sig av sina misstag? Egentligen?

Kanske är det ett tecken på svaghet att man ångrar beslut och handlingar? Jag vet inte. Eller kan det vara så att jag ångrar så mycket för att jag gillar att frossa i mina egna misslyckanden? Det kanske är en del av mitt martyrskap helt enkelt? jo, så måste det vara.

Eller så ljuger kändisar.

//Ami