Häromkvällen ringde jag taxi för att hämta på dagis. Jag var sen och foglossningen brände på i bäckenet och det var redan kolsvart ute.
Som vanligt ringde jag det billigaste taxibolaget i Malmö, Taxi 979797. En resa inom city kostar alltid 65 kr (39 kr när jag flyttade till Malmö men saker förändras ju).
Taxin körde upp exakt 4 min efter mitt samtal. Det var en sk storbil. Som en liten buss. Jag klättrade mödosamt in i baksätet och stånkade lite. Jag hälsade glatt på chauffören, sa vart jag skulle, men han muttrade bara till svar. Jag slogs direkt av att det var så mörkt i bilen. Jag tittade på chauffören och insåg att han såg ut som den klassiske skurken ur en film. Långt, tunt stripigt hår i en hästsvans och krokig näsa. Inte naturligt krokig utan bruten-många-gånger-krokig. Och längs hans högra kind löpte ett långt ärr. Som om han blivit knivskuren, Eller var det bara ett vanligt akneärr? Svårt att se i dunklet. Men det var här jag anande oråd. Han körde lite väl hetsigt. Jag försökte titta fram på panelen om det fanns taxameter som kunde styrka att jag satt i en taxi. Jodå. Och bilen på utsidan hade det stått 979797, stort och tydligt. Men varför hörde man inte några utrop från centralen? De har ju alltid på den där högtalaren. Eller? I så fall kunde han väl ha radion på? P4 åtminstone. Skulle han köra mig till dagis? Eller skulle han köra mig till en lagerlokal för att sen sälja mig som sexslav? Jag hann tänka tusen tankar. Mest på att jag är över 30, avdankad, med hängiga bröst och dessutom gravid! Varför kidnappade han inte en fräsch 20-åring? Här någonstans slog mitt hjärta så hårt att han måste ha hört. Jag drog fram min iphone och började belysa delar av bilen. För att vara helt säker på att han inte hade en kumpan som gömde sig längre bak. Knäppte av bältet och stod på knä i sättet för att nå ut i varenda skrymsle med mobillampan. Chauffören vände sig om och tittade på mig. Jag skrattade lite nervöst.
-Jag har tappat en lapp sa jag.
Han svarade inte.
Herregud, en lapp? Vad för lapp liksom? Menslapp till gympaläraren?
Jag satte mig ner igen. Försökte agera normalt. Tittade upp i innertaket och såg en massa svarta streck i taket. Rivmärken? Jag tittade ut och vi var vid Dalaplan, ganska nära dagis och jag började slappna av när han HELT PLÖTSLIGT GJORDE EN USVÄNG!
- Jag missade sa han lugnt
Och då så jag att han kört för långt och var på väg tillbaka. Jag andades ut. Nu var vi inne på dagisterritorium. Ingen lagerlokal i sikte. Jag betalade så snabbt jag förmådde och hoppade ut med ett skutt (sket totalt i foglossningen) så fick halta bort mot ingången för att kompensera skuttet. Jag stannade upp och började fundera på vad det var för fel på mig? Vad hade alla dess tankar kommit ifrån? Och då insåg jag att jag och Christopher har sett på kriminalserien Bron på SVTplay de senaste kvällarna. Och det har jag varvat med CSI och Criminal Minds. Dessutom har jag varit inne på en sajt där man listar alla Sveriges pedofiler. Är det så konstigt att man börjar misstro hela sin omgivning? Eller är det mitt paranoida öststatsarv? (min pappa tror att i princip hela livet är en stor konspiration). Eller är jag bara en idiot, som borde lämna Malmö och flytta till Svedala?
Jag och Molly tog dock bussen hem och var mycket nöjda över det. No drama.
//Ami
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Sandra Beletic » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Fina kusin! :) Det kände som om jag läste om mitt eget liv.. och jag har bara et..”
-
Lovisa » Backseat Parent: ”Jag är en sån dar dryg jävel - som flåsar mannen över axeln när han tex bytar bl..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Och förresten det där med de sepiafärgade idylliska bilderna är ju ren överlevna..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Åh så härligt uppfriskande ärligt skrivet! Visst älskar man de små liven men fy ..”
-
Therese » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Känns som att det räcker med ett barn!!!!”