• Startsida

Lättpåverkad

För varje ny TV-serie eller box jag följer, börjar jag apa efter. Medvetet eller omedvetet. Speciellt om det är en box jag köpt, eftersom jag då tittar mer koncentrerat och det blir 1-2 avsnitt per kväll. Går omkring och tänker på karaktärerna på dagtid. Sätter mig in i dem. Vill vara dem.

Jag är inte ensam om detta. Min kompis Ulle, gick länge omkring och pratade som Yoda i Star Wars. Alltså med helt fel ordföljd. Det var gulligt, men blev ganska påfrestande efter ett tag. En annan kompis, Sofie, började med amerikanskt ghettoslang efter the Wire. Helt plötslig utbrast hon:

Holla back at ya!

öh. Vad svarar man på det?

Keep it real, man?

Jag kan inte slang. Kändes inte jättenaturligt att samtala så.

Det senaste som har påverkat mig, är inte en look. Det är ett sätt att säga "Nej" på. I SVTs serie Bron, spelar Sofia Helin, polis. Hon säger nej lite dröjande, lite frågande men ändå bestämt och med diftong. Näaej.

Åh vad jag älskar det är nejet. Jag vill också. Och har börjat apa efter.

Sen säger hon "jaha" väldigt kort, avhugget. Det ska jag också sno.

 

(När jag ändå är inne på Bron som utspelas i Malmö/Köpenhamn så kan jag ju inte låta bli att undra varför så få talar skånska? Samma sak med Wallander. Och om det kommer in någon med skånsk dialekt är den så tillgjord och käss att man knappt förstår. But why? Finns det inga duktiga skådisar här nere? Tydligen inte.)

 

Näaej.

Lyssna på nejet här nedan genom att klicka på högtalaren. Gör det gärna. För det var skitsvårt att få upp ljudklippet.

 

// Ami

 

Denna ljudspelare kräver pluginen Flash Player och en webbläsare med JavaScript aktiverat.
Foto: Ola Kjellbye Foto: Ola Kjellbye
Etiketter: trams

Kommentera gärna:


Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln