För varje ny TV-serie eller box jag följer, börjar jag apa efter. Medvetet eller omedvetet. Speciellt om det är en box jag köpt, eftersom jag då tittar mer koncentrerat och det blir 1-2 avsnitt per kväll. Går omkring och tänker på karaktärerna på dagtid. Sätter mig in i dem. Vill vara dem.
Jag är inte ensam om detta. Min kompis Ulle, gick länge omkring och pratade som Yoda i Star Wars. Alltså med helt fel ordföljd. Det var gulligt, men blev ganska påfrestande efter ett tag. En annan kompis, Sofie, började med amerikanskt ghettoslang efter the Wire. Helt plötslig utbrast hon:
Holla back at ya!
öh. Vad svarar man på det?
Keep it real, man?
Jag kan inte slang. Kändes inte jättenaturligt att samtala så.
Men det är lätt att hamna där. Den jag blivit mest påverkad av är Mad Men (ja, vet otrolig långsam och sävlig i början, men man måste ge den 5 avsnitt innan man fastnar) Efter vi sett säsong 4 hade jag bara röda läppstift och försökte med alla medel puffa upp mina bröst. Inte helt lätt eftersom jag normalt har A-kupa. Jag beställde tid hos Dyra Frisören för att färga mitt hår rött. Jag skulle bli sekreteraren Joan. Håret blev inte alls sådär sexigt och glansigt som Joans. Jag såg mer ut som tonåring som gick det estetiska programmet, drack grönt te och löste världens konflikter på Café Ariman i Lund. Jag färgade tillbaka håret brunt ganska snabbt.
Det senaste som har påverkat mig, är inte en look. Det är ett sätt att säga "Nej" på. I SVTs serie Bron, spelar Sofia Helin, polis. Hon säger nej lite dröjande, lite frågande men ändå bestämt och med diftong. Näaej.
Åh vad jag älskar det är nejet. Jag vill också. Och har börjat apa efter.
Sen säger hon "jaha" väldigt kort, avhugget. Det ska jag också sno.
(När jag ändå är inne på Bron som utspelas i Malmö/Köpenhamn så kan jag ju inte låta bli att undra varför så få talar skånska? Samma sak med Wallander. Och om det kommer in någon med skånsk dialekt är den så tillgjord och käss att man knappt förstår. But why? Finns det inga duktiga skådisar här nere? Tydligen inte.)
Näaej.
Lyssna på nejet här nedan genom att klicka på högtalaren. Gör det gärna. För det var skitsvårt att få upp ljudklippet.
// Ami
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Sandra Beletic » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Fina kusin! :) Det kände som om jag läste om mitt eget liv.. och jag har bara et..”
-
Lovisa » Backseat Parent: ”Jag är en sån dar dryg jävel - som flåsar mannen över axeln när han tex bytar bl..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Och förresten det där med de sepiafärgade idylliska bilderna är ju ren överlevna..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Åh så härligt uppfriskande ärligt skrivet! Visst älskar man de små liven men fy ..”
-
Therese » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Känns som att det räcker med ett barn!!!!”
Men du han polisen som talar Göteborska (typ) var hittade den skådespelaren? han läser innantill ju. //Ami
Christopher hörde en radiointervju med manusförfattaren och han ville ha lite ombytta könsroller och göra Saga mer manlig och då hae folk hört av sig och tackat honom för att de hade vågat ha med en karaktär med Aspergers....//Ami
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/dialekten-har-blivit-ett-varumarke