Osolidaritet

Trots att jag är vuxen så kör jag med lördagsgodis. Hade jag fått välja hade jag kört, måndag och tisdags, onsdagsgodis också. Men som jojobantare kan jag inte hantera det. Det får inte finnas ett spår av godis de dagar som inte är godisdagen. Förutom mörk choklad då, men det är inte godis. Man äter en bit sen känns det som man är mormor. Vi snackar kvalitetsgodis från Hemmakväll eller Karamellkungen.

Men.

Jag kan inte dela godisskål. Jag får panik om min man (eller någon annan) plockar ut de bästa godisbitarna jag tänkt spara till sist. Sen äter jag så pass snabbt att den andra personen inte får en chans att ta några bitar. Och det blir dålig stämning innan filmen ens har börjat.

Hemmavid har vi löst det med varsin skål. Det funkar fint. När godiset är uppdelat är regeln att man inte för röra den andres skål eller tigga när den enes skål är slut. Detta är kanske ett väldigt osexigt förfarande mellan ett kärlekspar. Som om man är syskon. Ingen Lady & Lufsen här inte, då man puttar över köttbullen till den andre. Utan roffa, roffa åt sig och sen likt Gollum sätta sig på sin kant av soffan med skålen och vakta den med sitt liv.

Jag funderar ibland över om det här vanligt bland par? Bland barn, ja, men par?

Eller är det bara vi som är osolidariska, själviska grisar?

Ha en fin helg kära läsare!

(I filmen nedan från förra helgen är själva fisandet inte poängen. Jag fiser INTE. Han hör fel. Jag skrattar bara åt själva uppdelningen. Så ni vet. Ingen fis. No)

// Ami