Julen och logistiken

Mina föräldrar är gifta, sen 1976. Det har gått upp, det har gått ner men fortfarande sitter ringarna på, djupt insjukna i huden. Jag har ingen styvmamma, plastbrorsa eller låtsaspappa att ta hänsyn till eller planera efter. Utan mamma, pappa och storasyster. That´s it. Ganska okomplicerat (detta har dock inte hindrat våra jular att bli Norénpjäser ändå, men det är annan historia).

Det jag tänker på är all logistik runt julen när det är fler familjemedlemmar inblandade. Jag har alltid bara bestämt med mamma när jag kommer till dem och när jag åker hem beroende på arbetsschema. Som flygis är vi ju inte automatiskt lediga över jul och nyår utan jul eller nyårstjänst ingår i paketet obekväma arbetstider. Men jag har nästan alltid kunnat sätta mig på tåget till Landskrona och få i mig lite skinka i alla fall.

Men med min man är det lite annorlunda. Hans jular har bestått av att köra Sverige runt i princip, med konstant dåligt samvete för att inte favorisera någon eller missa mormodern och morfadern, som blir överlyckliga bara han tittar förbi en kort stund på kaffe och kanske spelar en melodi på pianot. Han gör det här, inte av pliktkänsla, utan för han vill träffa sin familj. Samtidigt ligger det alltid några spelningar de dagarna. När julen är slut är han helt färdig.

Vi delade på oss de första jularna som par, för att komplicera mindre om jag helt plötsligt jobbade på juldagen och skulle befinna mig i Smålands skogar. Men nu är jag med i julbilden och jag har inte riktigt förstått att planering är A och O. Redan i oktober. Jag som normalt är planeringsansvarig i familjen står helt handfallen. Hur gör vi nu? Hinner vi tillbaka till det? Och din spelning? Och om vädret blir dåligt? Och Molly? Men han är kolugn. För han är van och har alltid gjort det.

Och om man tänker ett steg längre så är det mycket lyxigare att inte hinna träffa alla än att inte ha någon familj att träffa.

Eller tänk om båda våra föräldrar varit skilda. Då hade vi snackat logistik på hög nivå. Dessutom befinner sig all familj i det vi kallar Götaland. Inte direkt jätteavstånd. Nä, jag ska bara torka bort stressexemen och go with the flow, han har ju koll. Får man hoppas.

Hur har ni det? SJ som trovärdig transportör, med mamma i Ystad och pappa i Övertorneå?

//Ami