Vårt första ljus blir inte tänt.
Ljusstaken ligger nerpackad i en låda märkt "Jul" i källaren.
Jag vet inte, men jag tar inte på mig att jag inte hunnit adventspynta och sånt. Advent brukar väl inte inträffa förrän december, eller?
Jo visst, jag kanske borde ha misstänkt något när bilder på hyacinter, lussebullar dykt upp på diverse bloggar och Facebook. Men jag tänker inte känna mig käss eftersom jag känner oftast känner mig käss på det mesta. Orkar liksom inte. Bara jag inte missar julafton i alla fall. Håller ni inte med? Så vi skippar adventsmyset och tittar på Pippi istället.
Ja och det är ju söndag! Det betyder Gästbloggare.
Men jag ber att få återkomma i eftermiddag. Jag ska berätta varför. Det rörde ihop sig. Söndagens tilltänkte bloggare hörde av sig för några dagar sen och skrev att han hade var helt överhopad med arbete etc och inte hann. Så jag frågade två andra som var tilltänkta i december om de hann på så kort varsel. Elakt av mig, jag vet men frågan är ju fri. Den ene kunde inte och den andra kanske hann. Så nu hoppas jag att det kommer en liten text i min mailinbox. MEN, jag har en plan D också. Mycket viktigt att ha backup. Min man får gästblogga annars. Inte för han är snäll utan för mitt kön sprack när jag födde hans barn och det lär spricka igen. He owes me, förstår ni.
Och har jag lovat er en gästbloggare så har jag! Så gärna titta in i eftermiddag, så ser vi vilken trevlig gäst vi får. Spännande, till och med för mig.
// Ami
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Sandra Beletic » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Fina kusin! :) Det kände som om jag läste om mitt eget liv.. och jag har bara et..”
-
Lovisa » Backseat Parent: ”Jag är en sån dar dryg jävel - som flåsar mannen över axeln när han tex bytar bl..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Och förresten det där med de sepiafärgade idylliska bilderna är ju ren överlevna..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Åh så härligt uppfriskande ärligt skrivet! Visst älskar man de små liven men fy ..”
-
Therese » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Känns som att det räcker med ett barn!!!!”