På söndag fyller min dotter två.
Vi firar inte bara att hon fyller två utan att vi lyckats hålla henne levande och skadefri så här länge med sin kamakazepersonlighet.
Två är dubbelt så mycket som ett. Och när hon fyllde ett så tyckte jag att hon inte var en bebis mer utan en person. Vad fel jag hade.
Hon kanske hade utvecklat en personlighet och hoppade runt på rumpan och skrattade när man kittlade henne och gillade majskrokar och hade värsta temperamentet men jämfört hur hon är som tvååring var hon en amöba då. Det är ju detta år allt har hänt. När man kan kommunicera i tal. Hon kan säga vad hon vill och vad hon inte vill. Och att allt ska ske på ett visst sätt. Detta kanske är en gemensam nämnare för alla barn i denna åldern? Jag vet inte. Men what´s up with the Aspergersliknande beteendet?
Några exempel:
Vi måste sitta på exakt samma plats när vi äter middag. Sitter jag på fel plats måste jag byta.
När vällingen serveras i soffan får man inte ge den till henne direkt i handen. Den ska ställas på vänster sida om henne i soffan och lutas mot kudden. Sen ska den "vila". Tjatar man, väntar hon dubbelt så länge med att äta den. Eller inte alls. Don´t mention the välling liksom.
Inomhus ska det bäras tunn mössa samt rosa plastskor (badskor) och de ska helst vara på fel fot.
När vi busar i stora sängen ska lamporna vara tända på båda sidor om sängen, fast lite nerdimmade. Hon säger till när det är lagom.
Den extra läslampan i TV-rummet måste vara tänd om hon sitter i soffan och hon ställer sig och fibblar och riktar den exakt mot samma punkt varje kväll för att vara helt nöjd.
Hon måste alltid få trycka två gånger på stoppknappen på bussen.
Vi måste räkna alla trappsteg upp till lägenheten.
När man smörjer in hennes kinder, måste hon få lite kräm på pekfingret och måste alltid få smörja in den vänstra kinden själv.
Är detta beteende vanligt?
Vad har era barn för egenheter? tell me, jag är nyfiken. Och ni med större barn? Händer det ännu mer från två till tre än ett till två? För det är mycket att hålla reda på!
// Ami
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Sandra Beletic » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Fina kusin! :) Det kände som om jag läste om mitt eget liv.. och jag har bara et..”
-
Lovisa » Backseat Parent: ”Jag är en sån dar dryg jävel - som flåsar mannen över axeln när han tex bytar bl..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Och förresten det där med de sepiafärgade idylliska bilderna är ju ren överlevna..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Åh så härligt uppfriskande ärligt skrivet! Visst älskar man de små liven men fy ..”
-
Therese » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Känns som att det räcker med ett barn!!!!”
Vår femåring har jag tyvärr inte upplevt som tvååring, men jag känner igen mycket av "måsten"-grejerna. Nu kommer rätt-och-feltänket, hur man gör saker är viktigt och han läxar upp oss mer än gärna. Han skäller gärna på morgonen, på väg till dagis idag(ja, hela familjen kämpar med sitt morgonhumör) gick jag på ena sidan ett träd, och hunden på den andra, varpå Arvid sopar "Marcela, nu måste jag säga nåt till dig! Varför håller du på och sladdrar med kopplet runt trädet så där?! Du förstår väl att....." Ja, jag orkade inte lyssna mer, utan gick raskt vidare. Saker görs på ett sätt bara, det ändras inte. ja, förrän tonåren då, då man ändrar från att göra på ett sätt till att inte göra alls. Enjoy!
puss!
Nu vet jag inte vad som är vanligt eller inte men jag har en sak med trappor (fortfarande): att jag ALLTID räknar hur många steg det är.
Är det vanligt?
Summa summarum är nog att om någon av hennes egenheter blir för mycket så är det nog läge att ta den där fighten. Men en fin mössa och skor är ju bara charmigt :). Sen när hon blir stora syster kommer nog ert tålamod med dessa egenheter att vara begränsat så är det någon fight ni behöver ta så gör det nu innan Lill*n kommer ut.
Och det mesta av deras fix idéer går över och ersätts av nya - troligtvis resten av livet...
M kan äta maten delad MEN den får inte blandas. Var sak på sin plats på tallriken.
Ja man får väl ha koll på att det inte tar över. Hittils är det ganska oskyldiga saker men kan tänka mig att det kan utvecklas och intensifieras... // Ami