I vår familj har vi ganska tradionella könsroller när det gäller hemmet. Jag tvättar. Christopher byter däck. Jag gör vardagsmaten. Christopher gör festmaten (och får all kredd). Vi har inte dessa könsroller för att leva i det förgågna utan mest för att man får göra det man är bäst på och får minst angst av. Men vi följer inte alltid mönstret. Christopher slår alltid in paket. För att han gör det snyggt och sitter och hummar förnöjt för sig själv när han hittat det snyggaste bandet till paketen. Och gör konstiga grejer med dem (som de gör i butiker). Fint blir det. Och jag njuter av att titta på honom när han ser så nöjd ut. Men eftersom jag är evil måste jag alltid gå förbi tre-fyra gånger och hånskratta lite åt honom.
Skithögt.
Det är verkligen inte ok.
Men visst fick Molly fina paket sin tvåårsdag!
// Ami
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Sandra Beletic » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Fina kusin! :) Det kände som om jag läste om mitt eget liv.. och jag har bara et..”
-
Lovisa » Backseat Parent: ”Jag är en sån dar dryg jävel - som flåsar mannen över axeln när han tex bytar bl..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Och förresten det där med de sepiafärgade idylliska bilderna är ju ren överlevna..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Åh så härligt uppfriskande ärligt skrivet! Visst älskar man de små liven men fy ..”
-
Therese » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Känns som att det räcker med ett barn!!!!”