Jag fick sittplats

Ni som har läst ett tag vet ju att jag har svårt att gå pga dettta och nu har det förvärrats och vissa dagar kan jag knappt gå och har därför fått kryckor som hjälp. Jag var salig för tänkte att nu minsann ska allt bli lättare för mig! Jag åkte in till jobbet igår och skulle premiärgå min hjälpkrycka. Till min stora förvåning stjälpte den mer än hjälpte. Min vanliga förebyggande gungande gång (ni vet hiphopstilen/bajsat i byxan) gick inte att bibehålla med kryckan. Det krockade. Jag visste inte vilken sida jag skulle stödja mig på och skulle jag ha axelväskan på samma sida där jag hade hjälpkryckan eller motsatt och vilken hand skulle jag då hålla kassen i? Och min annars snigelaktiga gång blev ännu långsammare! Hur det nu är möjligt?

Men kryckan hade en oväntad positiv effekt på bussen. Jag som i vanliga fall får fråga random ungdom/medelålders man om en sittplats med bedjande ögon och ge en snabbförklaring om bäckenproblem samtidigt som jag jag pekar menande på min jättemage, fick nu sittplats direkt. På en överfull buss.

Det var som om jag var Moses!

Fast jag behövde inte ens höja käppen. Havet delade sig och vägen bereddes för mig snabbare än jag ens hunnit smärtstöna.

På grund av en krycka.

Inte på grund av en gravidmage.

Hmm.

Väl på Malmö central skulle jag köpa frukost att äta på tåget. Men i vilken hand skulle jag hålla kaffet i? Krycka + kasse + handväska+ frukostpåse + kaffe. Ja det blev pannkaka av allt med ett tappad kaffemugg på tåget. Men jag fick en hel fyrplats till mitt förfogande, för än en gång flydde folket vid synen av käppen och lät Moses sitta.

Frågan är nu om jag vid all framtida kollektivtrafikresande ska ha krycka? Men vad gör jag av den när jag gått av bussen? Eller skulle man istället kunna lära några generationer ouppfostrade människor att man borde resa sig för en vaggande anka, krycka eller inte?

Jag vet inte. Men just kör jag enligt Moses. För ingen vill behöva tigga om en sittplats.

// Ami