Den dyra frisören

Jag har haft samma frisyr i 15 år. Med avbrott för en kort period 2006 då jag hade hårförlängningar (Jesus) och en redheadperiod på två dagar förra vintern.

Jag har brunt (vill gärna kalla det deep chocolate) halvlångt, lite vågigt hår med en snedlugg som jag sätter upp med små bruna klämmor där bak så det ser lite slarvigt nonchalant ut. Sen sprayar jag hårt. Denna frisyr har jag till vardag, fest och jobbar i. År efter år. Så om jag går till frisören behöver jag bara klippa  topparna för "jag har ju ändå ingen frisyr". Jag klipper mig därför så billigt som möjligt. Gärna på ett drop-in ställe. Stället jag oftast går på ligger på Gustav Adolfs torg i Malmö och det kostar 220 kr för en klippning och det brukar ta ca 13 minuter att klippa mig. Man kan säga att man får det man betalar för.

En fåraklippning.

Men, av min man hade jag fått tre presentkort på klippningar på tjusiga salongen Larsson & Lange. Presentkorten har legat i byrålådan länge eftersom jag har tänkt spara dem till "när jag ska klippa en riktig frisyr".

Men det är december. Jag är fattig. Jag vill spara varenda krona jag kan. Så jag  beslöt mig för att använda ett presentkort och bokade tid hos en topstylist. Japp, frisörer kallas så på dyrare salonger.

Men vi kan säga att det var skillnad på fåraklippningen och klippningen på tjusiga salongen (som dock är tre gånger dyrare). Jag kom in och blev mottagen som en kunglighet. Stylisten såg mig direkt och placerade mig i en hörna där jag kunde äta frukt, pepparkakor och stilla min törst. Sen tog hon min kaffebeställning och fixade med det. Vi pratade länge och väl om mitt hår. Allt annat försvann. Hon undersökte mina testar mycket noggrant. Just där och då var min hårstruktur viktigare än allt annat, speciellt ränteläget. Sen fick jag gå in i ett shamponeringsrum med avslappnande musik och stolen jag låg i hade inbyggd massage! Jag dog. Och när jag sen fick hårbottenmassage, ja, då dog jag ännu hårdare. Innan jag gick dit hade jag upprepat ett mantra för mig själv:

inte köpa något

inte köpa något

inte köpa något

Detta gör jag även innan jag går på ansiktsbehandling. För jag är lättpåverkad, lättövertalad och lättköpt. Men ni som brukar gå på diverse salonger vet hur svårt det är att motstå denna ganska plumpa och direkta säljteknik. Man vill inte verka otacksam när någon nyss klämt ens pormaskar eller tvättat ens flottiga hår.

Denna gången var jag beredd. Jag visste att jag inte kunde lägga ett antal hundralappar på ett dyrt shampo.

Jag var redo för attacken.

Inte. Köpa. Något.

Men helt plötsligt drar stylisten (som var australienska) fram en pumpflaska och säger:

- This is pure protein.

Tiden stannande.

Hon hade innan dess pratat om hur jag behövde bygga upp mitt skadade hår med protein och verkligen vårda mitt hår, speciellt då jag ska ha barn igen. Ordet protein hade kommit upp ett antal gånger. Som en slags suggestiv hjärntvätt. Jag ville slita flaska ur handen på henne. Jag behövde ju proteinet mer än någon annan!

En stund senare satt jag på Mormors bageri och tog en stärkande läsk och bulle och tittade på påsen från salongen. Jag visste att i den låg inte bara det rena proteinet, utan även snordyrt shampo och snordyrt balsam och ännu en gång hade jag förlorat mot mig själv. Jag tittade ut genom fönstret, suckade och åt lite mer bulle.

Ni då? kan ni värja er?

// Ami