Och vinnaren är...

Vet ni.

Min man har blivit nominerad till en Grammis! Jag är stoltast i stan!

Han är nominerad i kategorin bästa barnskiva (tillsammans med Doreen Månsson).

Hoppas verkligen att de vinner. Vi har fortfarande ingen tavla ovanför pianot, så hur tjusigt hade det inte varit med en Grammis där? Tänk när folk hälsar på för första gången och går husesyn:

Ja, här är då vårt lilla matrum med pianot.....Ser ni pianot? Alltså pianot?  Inte? OVANFÖR pianot? 

Han är givetvis barnsligt glad över detta även om han först försökte spela helt oberörd. När jag först hörde, var det första jag tänkte: ska jag få gå på gala? På riktigt? Ha fin långklänning? Och hur ska jag ha håret? Vanliga frissan?

Men jag kom snabbt tillbaka till den bistra verkligheten när jag insåg att jag 1. ska föda en vecka senare än prisutdelningen äger rum och 2. man kan inte flyga då 3. ungen måste födas på skånsk mark. Men vad är en bal på slottet?

Jag ringde honom tidigare och frågade hur det kändes att vara nominerad och om han övade på ett tacktal. Han var fortfarande ganska blygsam (för att var han) och påpekade att det var en ära i sig att enbart bli nomininerad. Ja. Jo. Det är ju klart.

Men efter en stund kom ett MMS från studion där han jobbar. Han hade tagit ner en Grammis från väggen. Man måste ju känna på den, kela med den och prata med den.

Och jag behövde se hur stor den för att sätta spiken ovanför pianot på rätt ställe.

//Ami