I morse vaknade jag lite småhungrig och fann det helt naturligt att stå vid kylen och skära mig lagom stora bitar av den överblivna kladdkakan. Inga konstigheter. Jag stod där likt Nigella utan en tanke på att kl var 07.30. Efter en stund kom äcklet och jag tultade bort till soffan och funderade på vad jag just gjort och fick en sådan längtan till morgondagen (den 1 jan 2012) då detta okynnesätande kommer vara ett minne blott. Jag har nämligen från den 23:e december till 31 december tillåtit mig att släppa all kontroll. Äta vad som bjuds. Inte välja det sundaste på menyn. Kylskåpsäta på natten. Ja allt sånt de flesta kan göra utan att få betala med en värdsdelsrumpa. Men efter en vecka känner man sig ganska trött på socker och fett. Längtar efter fräsch mat igen. Nä, det handlar inte om att jag sätter upp en massa nyårslöften som jag bryter redan den 5 januari. Jag lever inte så.
Jag lever livet i projekt.
Just nu är det bloggprojektet och rehabilteringsprojektet.
Andra projekt har varit:
Bli bättre på att lyssna på folk utan att tappa fokus – fail
Rädda äktenskapet- done
Banta- done (många gånger om)
Springa Malmömilen i tajta kläder- done
Tygla mitt temperament – fail för det mesta
Inte bli för fet under min graviditet- pågående
Köpa mig ett litet hus- dunderfail
Ja, ni förstår konceptet. Man ska sträva efter att lyckas, men misslyckas man så är det inte hela världen. Bara att starta ett nytt projekt. Enkelt!
Och nyårsafton?
Jo ett litet projekt, men ett väldigt enkelt. Vi firar för 3.e året med två andra barnfamiljer med barn i samma ålder. Ingen press och ingen angst. Vi delar upp det så man gör en rätt var och fixar passande och trevlig dryck till. Mycket bra och det blir inte lika mycket jobb för värdparet (vi turas om). Och vill man, kan gå iväg och amma mitt i middagen (eller pumpa ur brösten vid bordet som jag gjorde för att inte missa ett spännande samtal) Men det bästa är att om man vill sjunga på refrängen efter tolvslaget så är det helt ok, för face it. Om man är preggers och dricker saft har man inte samma uthållighet. Hur mycket man än ler.
Fast om några år har jag barnvakt och är tillbaka på något dansgolv i en liten svart och beter mig illa, som om det inte finns någon morgondag!
Hur firar ni? Och vad har ni för projekt?
Gott Nytt År!
pusspuss
Ami
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Sandra Beletic » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Fina kusin! :) Det kände som om jag läste om mitt eget liv.. och jag har bara et..”
-
Lovisa » Backseat Parent: ”Jag är en sån dar dryg jävel - som flåsar mannen över axeln när han tex bytar bl..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Och förresten det där med de sepiafärgade idylliska bilderna är ju ren överlevna..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Åh så härligt uppfriskande ärligt skrivet! Visst älskar man de små liven men fy ..”
-
Therese » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Känns som att det räcker med ett barn!!!!”