The dark side

Vi var på sista ultraljudet och är igång och tjafsar om bebisnamn igen, nu när vi fick bekräftat en andra gång att det blir ett gossebarn.

Vi hade ju samma diskussion vid första ultraljudet, ni vet, det med fem gäspningar. Men ultraljudet gick mycket bättre denna gång och efteråt var jag tvungen att skratta lite för Christopher var nog rädd för mig och klappade mig på pannan, tryckte min hand och sånt. Jag ville säga att han inte behövde eftersom vi skulle inte se om bebisen hade hjärtljud eller två huvuden denna gång, mest bara se exakt hur stor han skulle vara vid födseln. Stackars människa, han har det inte så lätt.

Men jag började namngoogla igår igen och den sjukaste sidan alla kategorier är nog familjeliv.se. Inte för att jag direkt är adlig men jag tror att man måste vara en hillbilly för att kunna bli medlem där, med tanke på alla märkliga kommentarer och missbruk av vårt språk och överdrivet användande av smileys.

En medlem kastade ut frågan om fina pojknamn och någon svarade med:

Lucifer?!

Va?

Är det min katolska uppfostran som spökar? Kan hon mena allvar?

Gick in på birthday.se och det finns alltså 35 stycken i Sverige som är döpta till Lucifer i antingen första eller andra namn.

Ojdå.

// Ami