Det svarta pianots hemlighet

På bilden ser ni vårt piano.

(Jaja. Klart att jag har dammat det, byggt upp ett stilleben med ljusstakar, lila färska tulpaner och röjt undan alla spår av pappershögar, Pippipussel, pennor och annat bråte innan jag tog fotot) Man vill ju visa upp en vacker yta. Skitsamma om det är en ren lögn.

Under de två åren vi har bott här har pianot fungerat lite som en avstjälpningsplats (ungefär som köksön). Högar med papper och annat har fått ligga där. Inte det optimala stället eftersom det lutar. Och spelar man på det tar det 3-4 sekunder innan allt faller ner i knät. Men det är ju inte jag som spelar på det så jag lassar gärna på. Men i morse gjorde jag århundradets upptäckt. Nästan lika stort som att upptäcka var alla strumpor man lagt i tvätten försvunnit.

Ser ni?

Jag tänkte outside the box och kikade bakom pianot. Fast det lutar åt andra hållet. Så inget borde ha fallit dit. Det var som att upptäcka en skattkista på vinden!

Här måste ju alla viktiga papper som försvunnit finnas!  Och det där presentkortet på 500 kr och kvittot på klänningen som jag ville byta. Och otaliga 25 kr-vinser på Triss. Det är riktigt spännande! Men jag har inte kunnat dra fram något eftersom min gravidmage är i vägen.

Det enda jag inte kommer att hitta är alla försvunna strumpor. Det är världens största mysterium som förblir olöst. Men skit i strumporna. Mycket att härligare att hitta viktiga skattepapper och liknande som jag gormat över. Kanske blir ordning på torpet nu när jag känner till pianots hemlighet.

Eller inte.

//Ami