• Startsida

Åh, denna skam

Det är ganska långt från att ha varit väldigt aktiv till att vissa dagar bara ligga i sängen i olika ställningar med kuddar uppstoppade under diverse kroppsdelar. Det är deprimerande. Jag kan inte lyfta min dotter, hoppa i sängen med henne, jaga henne runt köksön. Jag tappar lusten till det mesta och bröt ihop ordentligt i förmiddags för vi inte hade apelsiner hemma. En stund senare bröt jag ihop för jag har tappat min identitet och på något sätt blivit ofrivillig fånge i mitt eget hem under denna tillfälliga fas. Hasar runt i fula kläder med buskiga ögonbryn.

 

Vem är jag, vad vill jag med mitt liv? Och varför har vi inga apelsiner hemma?

 

Sen kommer skammen. Hade jag levt för 100 år sen hade jag strukit med. Lätt. Då fanns varken sjukskrivning, vattenträning eller akupunktur på högkostnadskort (!) att tillgå. Nä, ut i fältet och jobba med dig. Fast jag behöver knappast gå 100 år bakåt i tiden. Räcker att jag blickar bort mot andra kontinenter eller stannar i Europa och tittar söderut, österut.

Som sagt, jag ska vara tyst och tacksam. Speciellt över min man som lämnar jobbet och kör till Willys och handlar 5 kg apelsiner, klyftar upp några i en skål, ställer på sängbordet bredvid mig, pussar mig på pannan och sen kör tillbaka till jobbet och stressjobbar in förlorad arbetstid. För just det, han kan inte jobba över, någon måste ju bada, leka och jaga lillan medan jag sitter i fåtöljen med vetevärmare och tittar på och skäms.

 

Åh denna skam.

 

Men apelsinerna var väldigt goda. Lite mer syrliga än söta, precis som jag vill ha dem.

 

// Ami

Etiketter: graviditet, personligt

Kommentera gärna:


Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln