Back to basic

När jag ser på ett TV-program på SVT känner jag mig alltid lite finare, lite mindre trashig än när jag tittar på diverse inköpta programformat på reklam-TV-kanalerna. Även TV-serier. Det borde ju inte spela någon roll eftersom det är ju den kanal som vunnit budgivningen som får rätten att sända en TV-serie. Kanalerna slåss ju ibland efter samma serie.

Ta t ex True Blood. Denna härliga, halvporriga serie, blir nästan finkultur bara för att den sänds i SVT.

Under den senaste tiden har fler och fler bra program, dokumentärfilmer och serier visats i ettan och tvåan (eller är det kanske bara jag som tröttnat på Two and a half men) och därför zappat över till SVT. Men det finns ett stort störningsmoment. Efter att i åratal gnällt över reklampauserna i de andra kanalerna, har jag vant mig och planerar mitt TV-tittande efter detta och såhär kan det se ut:

Reklampaus 1: röja efter kvällsmaten

Reklampaus 2: kissa

Reklampaus 3: göra kvällste

Reklampaus 4: ringa mamma

Reklampaus 5: kolla Facebook

Tv-serierna "Bron" och "Homeland" följer jag gärna, men sitter och vrider mig och efter ett tag och blir jag rastlös. Jag måste ha kissepaus! Jag måste få skära upp en apelsin, god dammit!

Jag förstår naturligtvis att jag är resultatet av åratal av reklam-TV-tittande och att det är nyttigt för mig att göra en en sak i taget.

Sitta stilla.

Koncentrera mig.

Fokusera.

Men det är inte helt lätt att se kvalitets-TV. Man måste öva. Kanske mest för att föregå med gott exempel. Mina barn kommer troligtvis att vara ännu mer skadade och stressade än jag.

Back to basic, back to SVT.

Halleluja.

//Ami