I afton är det min tur att ha halv åtta hos mig. Jag och tre kompisar har ju denna tradition/tävling sen i höstas. Jag är inte direkt käss i köket, men heller inte en stjärna. Nu har jag valt en meny med 2000 moment. Kanske inte så smart när jag måste sitta ner och laga mat numera. Jag har t ex provlagat desserten under tre kvällar nu. Den har misslyckats varje gång och skurit sig. Igår misslyckades jag med havreflarnet som ska kröna desserten. En trottoar kan ju göra havreflarn! Men skam den som ger sig.
I can do it.
Igår googlade jag olika forum och matbloggar. Ägget till desserten kan ha varit för kallt. Eller ha haft mens. Min man är dock superlycklig. Han får äta snyggt upplagda misslyckade desserter varje kväll. Och januaris barnbidrag går till 3 dl-förpackningar av grädde. Jag vägrar ändra dessert. Och köttet? Jag har aldrig gjort hjort (hoho) förr. Har ni? Som ni märker tar detta upp hela mitt väsen. En sekunden tänker jag: klart jag kan få hjort gjort (hoho igen) men sen tänker jag på havreflarnen och desserten och jag vacklar. Eller så handlar det bara om att acceptera att man duger och är god nog.
Fast jag vägrar.
En tävling är en tävling, även om den går i gemytlighetens tecken.
/ Ami
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Sandra Beletic » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Fina kusin! :) Det kände som om jag läste om mitt eget liv.. och jag har bara et..”
-
Lovisa » Backseat Parent: ”Jag är en sån dar dryg jävel - som flåsar mannen över axeln när han tex bytar bl..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Och förresten det där med de sepiafärgade idylliska bilderna är ju ren överlevna..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Åh så härligt uppfriskande ärligt skrivet! Visst älskar man de små liven men fy ..”
-
Therese » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Känns som att det räcker med ett barn!!!!”