Ja, då är det bara att klicka på filmen nedan!
Jag fann min gamla PC längst ner i min skrivbordslåda. I PCn hittade jag min dansfilm, filmad den 4e december 2009 när jag var en nätt liten böna på 107 kg och skulle föda. Epiduralen (bedövningen) har precis kickat in och jag är en lycklig människa som inte brölar som ett skadeskjutet djur längre. Jag ber inte längre om att få dö. Jag har fått tillsägelse att röra på mig för att skynda på förloppet, så istället för att gå runt i korridorerna kör jag discodans i rummet och Christopher agerar DJ (snällt låtval...)
Jag gillar verkligen min dansvideo.
Men jag gillar inte den flottiga ickefrisyren eller min gigantiska storlek. Sjukhusrocken är väl inte det sexigaste plagget heller. Men så ser verkligeheten ut. Man är osminkad och ugly. Försökte redigera mig snyggare. Men det var helt omöjligt. Jag såg helt enkelt ut så efter att konstant ätit choklad i nio månader och varit vaken över 30 timmar i sträck.
Men en fin bebis blev det!
// Ami
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Sandra Beletic » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Fina kusin! :) Det kände som om jag läste om mitt eget liv.. och jag har bara et..”
-
Lovisa » Backseat Parent: ”Jag är en sån dar dryg jävel - som flåsar mannen över axeln när han tex bytar bl..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Och förresten det där med de sepiafärgade idylliska bilderna är ju ren överlevna..”
-
Sara » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Åh så härligt uppfriskande ärligt skrivet! Visst älskar man de små liven men fy ..”
-
Therese » Inte mitt livs stoltaste ögonblick: ”Känns som att det räcker med ett barn!!!!”
Kram Therese
Kram
Martina: syftar du på kylskåpsdansen?
Puss på er! Ami