I morse körde vi som vanligt Mollys morgonrutin. Allt efter ett strikt schema. Och nåde oss om vi går utanför rutinerna. Pappa ska väcka henne 06.55 med varsam hand, hon ska tända ljuset på toaletten och han ska klä på henne medan hon har sin snuttefilt (Blankie) på sina ögon. Samtidigt gör jag välling i köket och sen väntar jag i soffan. I soffan ska hon lägga sig på den blommiga kudden och jag ska därefter räcka över vällingflaskan (inte för hetsigt utan mjukt) och hon tar emot den lite nonchalant. Därefter ska jag fråga henne om hon vill ha filten på sig och hon kommer att nicka. Sen gäller det att vara snabb. Totte-DVDn ska vara på. Görs allt detta rätt så har vi en harmonisk och härlig liten Pippi-Molly.

Men idag hade jag av någon anledning på morgon-TV på när hon bars in i TV-rummet. Precis då var det presskonferens och Prins Daniel berättade om den nya prinsessans födelse. Jag fällde en liten tår och blev varm i hjärtat. Sen blev jag upprörd. Varför får inte jag föda? My god, jag kommer att föda på skottdagen! Och ungen kommer i hela sitt liv få höra:

- Fyller du bara år vart fjärde år?

Åh hemska tanke! Inte för att det egentligen spelar någon roll, bara det att det kommer bli tröttsamt.

Ialla fall. Tillbaka till soffan. Presskonferensen sågs inte med blida ögon av min Molly.

TOTTE!

TOOOOOOTTE!

TOTTE, TOTTE, TOTTEEE!

Letade snabbt fram fjärrkontrollen och fick med fumlande händer igång DVD:n och den långsamma berättar-rösten från 70-talet satte igång. Molly lutade sig tillbaka nöjt och jag ville äta upp henne så söt var hon, min bestämda lilla flicka. Stilla tänkte jag att det är inte bara kronprinsessparet som fått en prinsessa. De flesta familjer har sina egna prinsessor.

Nu väntar jag bara på min lille prins också.

Som helt säkert kommer på skottdagen.

//Ami

Italien är kanske det största vinlandet efter Frankrike traditionellt sett, och även om nya vinländer ständigt positionerar sig finns det fortfarande inget riktigt hot mot den tradition och diversitet som de båda vinländerna står för.

Italien är kanske känt för sina stora viner Barolo från Piemonte och Brunello från Toscana, men sitter även på det kanske största druvmaterialet hos något vinland.
Må vara att Italiens 12 vanligaste sorter står för mer än 50% av landets produktion, det finns ändå minst ett dussin andra druvor som har stor lokalekonomisk påverkan samt över hundratalet som enbart odlas på några enstaka hektar och bara väntar på att bli upptäckta.

Det är bland de lite undanskymda distrikten man kan hitta de väldigt karaktärsfulla och matvänliga vinerna, ofta även till en rimlig peng.

Några tips från systembolagets hyllor:

Aglianicodruvan:

Aglianicovinerna från Taurasi brukar liknas vid Piemontes Baroloviner i komplexitet, men där Barolo har en mer sval distansierad komplexitet är Aglianicov mer rustik och charmig.
Här har vi en lite enklare variant, men trots det med den tydliga Agliancio karaktären med torkade körsbär, örter och mörk choklad.

Terredora Aglianico 2010

Negroamarodruvan:

Druvan odlas nästan uteslutande i Apulien och i synnerhet i Salento, dvs Italiens "klack".
Vinerna brukar vara väldigt rustika i karaktären, med en viss kryddighet och inslag av plommon, lakrits och tobak. Den blandas ofta med Malvasia Nera som i detta fall.

Salice Salentino Riserva 2007

/Jens

Tre dagar kvar.

Och jag känner efter. Är det på gång? Jag känner ett tryck. Är det en fis på tvären? Hmm, jag är lös i magen! Mycket bra ju, naturens egna lavemang. Nä, vänta jag har bara ätit en massa skräp. Nä, det kommer nog ingen bebis. Men det rör sig där inne. Är det en bebis där? Eller bara en massa kebabkött?

Bara låt mig föda.

Jag har ju trots allt varit gravid i 277 dagar (av 280).

Det är fasligt många dagar utan vin.

Apropå vin, så kommer Jens Vin upp i bloggen om en stund!

pusspuss

// Ami

Jag har inte märkt det. Det bara hände. Men Amileaks blev en blogg om städning. Flämt! Vem bloggar om städning? Jesus. Snart kommer väl ett bäst-i-test av rengöringsmedel. Eller inte. Behövs inte. Jag vet ju redan.  Ajax Universal är bäst, i alla lägen!

Nä, nu ska jag gå vidare i mitt liv och berätta om annan sorts städning.

Städning av mig själv.

Jag har inget badkar. Jag har en dusch. Ni vet när man letar lägenhet, börjar man med en lång kravlista men till sist blir man glad om det finns en dörr och kanske ett kök. Nä, badkar blev det inte och detta är en stor sorg för mig. Man blir aldrig riktigt ren i en dusch. Smutsen lukras liksom inte upp helt och hållet. När jag jobbar löser jag detta problem genom att alltid be om ett hotellrum med badkar i receptionen. De löser alltid detta även om jag är bokad till en rum med dusch. Hemligheten är att se snäll, hundaktig och bedjande ut, och säga:

- Can I get a room with a bathtub, please. I really need to take a bath. I don´t have a bathtub at home. I am sooo diiiiirty!

Detta brukar få den mest sura receptionisten att vekna och kanske skratta lite. Funkar alltid.

Men nu till mitt problem. Jag behövde bada inför förlossningen. Peela, fixa, ansa. Ja, tutti. What to do? Jo jag ringde min vän Jennie och bad om att få komma och bada. Det var inga problem. Så här gick det till:

Så enkelt är det att låna ett badkar och tvaga sig ren (att jag råkade orsaka en översvämning på slutet så mina kläder på golvet blev plaskblöta så jag fick föna min bautatrosor och kläder torra efteråt var ju lite olyckligt)

Men det spelar absolut ingen roll när mitt skinn är sådär ljusrosa som skinnet blev när jag blev skrubbad som barn och smutsen är borta och jag är mycket tacksam för lån av badkar.

// Ami

PS. imorgon är det ju Grammisgalan, och vi hejar på Christopher, eller hur?

Jag är redo.

För vad som helst. Skrivbordet är ju färdigt. Alla papper är sorterade, kategoriserade och arkiverade. Det är som en dröm. Ni som har läst vet att det började här  och  sen nådde jag botten här.

Det tog mig två dygn att gå igenom alla papper. Under arbetets gång hittade jag 300 kr i sedlar i olika födelesedagskuvert och några hundra i mynt i olika valutor. Underbart. Men samtidigt hittade jag utgågna presentkort med ett värde av nästa 2500 kr (!) Inte ok. Men det kommer aldrig att hända igen. För se nedan. Fint, eller hur?

Ja, då är det bara att klicka på filmen nedan!

Jag fann min gamla PC längst ner i min skrivbordslåda. I PCn hittade jag min dansfilm, filmad den 4e december 2009 när jag var en nätt liten böna på 107 kg och skulle föda. Epiduralen (bedövningen) har precis kickat in och jag är en lycklig människa som inte brölar som ett skadeskjutet djur längre. Jag ber inte längre om att få dö. Jag har fått tillsägelse att röra på mig för att skynda på förloppet, så istället för att gå runt i korridorerna kör jag discodans i rummet och Christopher agerar DJ (snällt låtval...)

Jag gillar verkligen min dansvideo.
Men jag gillar inte den flottiga ickefrisyren eller min gigantiska storlek. Sjukhusrocken är väl inte det sexigaste plagget heller. Men så ser verkligeheten ut. Man är osminkad och ugly. Försökte redigera mig snyggare. Men det var helt omöjligt. Jag såg helt enkelt ut så efter att konstant ätit choklad i nio månader och varit vaken över 30 timmar i sträck.

Men en fin bebis blev det!

// Ami

I morse ringde jag polisen för att anmäla en stöld. I fredags blev min plånbok med pass, bankkort, vårdfrikort, 50 danska kronor och en oskrapad Trisslott stulen. Jag hade plånboken uppe och betalade mina varor på Åhléns och gick ut genom dörrarna och satte mig i en väntande bil. Under denna korta stund försvann min plånbok. Med min enda ID-handling (nä, jag har inte körkort, mitt livs låsning). Jag upptäckte stölden först på lördagen då jag skulle använda min plånbok igen. Först tänkte jag att jag bara slarvat bort den och genomsökte bilen, ringde Åhléns osv. Men när Spärrservice bekräftade att någon försökt ta ut pengar på korten i en annan del av stan förstod jag att en ficktjuv varit framme.

Jag blev sur. Väldigt sur.

Och utan ID blir allt genast jobbigare. Kan inte gå till banken och ta ut pengar. Kan inte hämta ut paketet som väntar på mig på Posten. Och på BB? Hur kommer det gå där? Man måste kunna identifiera sig innan man föder.

Jaja.

Jag ringde Polisen och gjorde en anmälan och det var här till min stora förvåning någonting hade hänt. Tidigare gånger (ja, har tappat och fått värdesaker stulna förr) har de tagit mina uppgifter, lite lätt blassé och mest för försäkringsbolaget skull har det känts som. Lite som om: stulet är stulet och kommer aldrig mer igen.

Men denna gången var det helt annorlunda! Damen som tog emot min anmälan talade entusiastiskt om videoövervakning på Åhléns, videoövervakning vid bankomaten och vad jag haft på mig vid stölden för att jag skulle kunna identifieras på filmen och vad jag krävde i skadestånd?

What? Skadestånd?
Jag mumlade fram: 350 kr....

(det kostar ett nytt pass)

Hon pratade i termer som utredning, tala med sitt befäl osv. Jag blev helt ställd. De behandlade detta som ett riktigt brott.

När jag lagt på kände jag mig sedd, hörd och som ett brottsoffer. Inte som en slarvmaja. Tjuven skulle åka fast!

Men när jag funderade en stund senare tänkte jag på alla våldsoffer, våldtagna kvinnor och grova brott där utredningen bara läggs ner. Varför lägger Polisen sina resurser på min fattiga plånbok? Speciellt nu när det skjuts som bara den i Malmö?

Men mitt dåliga samvete försvann ganska snabbt. Det tog nämligen två timmar av Christophers arbetstid att sitta bredvid mig på en obekväm träbänk på passexpeditionen och vänta 55 nummer för att kunna identifiera mig. Under de två timmarna kände jag mig återigen som ett brottsoffer och beslöt mig för att det är bra att Polisen ser mig som ett offer och att det ska bli mig ett sant nöje när tjuven åker fast.

Man stjäl inte från en höggravid kvinna bara sådär.

You piece of shit!

// Ami

Jag kommer inte att kunna blogga lika intensivt ett tag framöver.

Jag studerar nämligen på distans. Det tar mycket av min tid givetvis. Men gud vad jag är rostig. Känner mig urgammal och förstår inte riktigt vad jag gör. Snart kommer ju ungen också. Så boar mig till döds. Men med magen och det hela tar det ganska mycket tid. Städade Mollys rum. Det tog nästan 12 timmar. Kan bero på att jag tog sittpaus var 10e minut för sammandragningar. Men golvet är helt Legofritt och en märklig känsla av frid har infunnit sig. Legofriden. För en liten stund sen så grät hon (tappat napp) så jag smög in i rummet och snubblade på golvet för att det var tomt! Märkligt. Ingen slalom eller slå tårna i diverse saker.

Gött.

Men jag har inte fött, lagt ner bloggen eller flyttat från Malmö.

Men gud vad man hinner med mycket om man bara struntar i att vara online ett tag.

Inte direkt en överraskning men jag blir ändå lika förvånad varje gång. Dygnet blir längre och man orkar t om kela en stund. Håller jag på att finna lugnet, harmonin?

Nä, inte helt.

Mamma kommer imorgon kväll för att hjälpa mig med Molly och jag är superstressad över att köket har förfallit sen hon hjälpte mig och går konstant med Ajaxsprutan i högsta hugg.

För alla vet väl att någon som har rent kök och leksakerna sorterade i backar och i leksaksgenre samt ett golv utan Lego är en ansvarsfull människa?

Min morsa kommer att tappa hakan.

// Ami