I afton 18.25 på barnkanalen på SVT sänds Dilemman med Doreen, säsong 3. Ni vet det där barnprogrammet som tar upp barns utsatthet och problem genom sång och musik.

Och att Dompan & Doreen har nominerats till en Grammis för bästa barnskiva de två första säsongerna är extra trevligt.

Första avsnittet med låten "En röst" sändes förra veckan och missade du kan du alltid se det på hemsidan, som du kommer till om du klickar här eller på bilden nedan.

Men just i afton sänds en superfin video där Sveriges Radios Symfoniorkester medverkar. Den talangfulle Henrik Hallgren har regisserat alla musikvideos denna säsong och det är svårt att inte få en klump i halsen.

Stäng av random tecknad DVD-film i afton och låt barnen se något annat. Det är bra för dem, även för er.

// Ami

- Kan du inte koka pasta eller?

Så sa Christopher till mig för ett tag sen då jag totalt misslyckats med snabbmakaronerna till Molly. Hur man nu kan misslyckas med det? Jag är ju ganska bra på att laga mat. Fast nu jag gjorde ju sju saker samtidigt (som vi kvinnor oftast gör).

- Har du inte läst Marco Manieris blogg? Fortsatte han.

- Marco vem?

- Ja, läs den så kanske du lär dig koka pasta.

Jag kastade en kökshandduk på hans huvud och sa något otrevligt. Men memorerade Marco blablabla. Tänkte att jag bara måste in och kika på en blogg som lär ut att koka pasta.

Bah!

Fjanteri!

Man kan väl läsa på paketet? Och sen när började Christopher läsa matbloggar? Den enda bloggen han läser är min för jag tjatar och för att han gillar mig.

Jag googlade namnet och förstod. Killen är musikproducent. Aha. Många strängar på sin lyra. Men jag gick in på bloggen och slogs av att bilderna var så.......ofixade. Så enkla. Helt olikt från de matbloggar jag själv läser, med tjusiga bilder i motljus. Kändes uppfriskande på något sätt.

Jag kunde inte slita mig och sträckläste den relativt nya bloggen. Och visst fick jag lära mig att koka pasta!

Soppa är egentligen ganska tråkigt. På pappret. Man hoppar inte direkt jämnfota när man hör att man ska få soppa till middag. Jag tänker automatiskt:

Kommer jag bli mätt och vad blir tillbehören?

Grillad surdegssbrödskiva med en lagrad ost? Pannkaka med sylt till efterrätt? Som om soppan inte vore huvudattraktionen.

Men det finns ett tillfälle för mig när soppa inte är soppa utan blir le soup!

Det är när jag jag ska äta vietnamesisk Phở. Det uttalas ungefär som "fööö" (fast min bästis Ulle uttalar det "Poo".

(hahahaha!)

Jag blev introducerad för denna risnudelsoppa för ca 5-6 år sen. Min man åt detta som lunch ganska ofta. Han gick till ett ganska litet hak på Möllan i Malmö för att äta rätten. Jag var ganska förvånad över att en soppa kunde kosta 99 kr. För vatten, nudlar och några tunna kött och kycklingslamsor? Men efter min första skål förstod jag magin och går nu dit ganska ofta.

Detta ställe ägs av en ganska vresig vietnamesisk herre och hans fru. Han är lättretlig och bland gästerna är det en tyst överenskommelse att inte reta upp honom. Man gör som man blir tillsagd och klipper ner örterna i rätt ordning i sin soppa. Han ingår liksom i upplevelsen. Det har hänt att man kan få honom att le! Lite grann i alla fall.

Det är lite av en ritual äta Phở. Man får en liten assiett med färska kryddor att klippa i samt groddar och en skiva citron att klämma över hela härligheten.

Igår åt jag och Lotta soppa (just det, hon som bar runt på en dvärg!).

Såhär gick denna spännade upplevelse till:

Och vill du också klippa örter över en soppa? Och kanske få en utskällning? Gå då hit:

www.restaurangasien.se

Ni som bor utanför Malmö får googla efter er lokala vietnamesiska restaurang.

Och glöm inte att beställa färska vårrullar till förrätt. Fler tips kan jag inte ge. För jag är äter alltid samma rätter från menyn.

// Ami